Stora Hällsta, en ekologisk förebild

Ingvar Petterson, 76, köpte en nedlagd spannmålsanläggning 1992. 30 år senare är hans gård Stora Hällsta utanför Sala en förebild när det gäller ekologiskt jordbruk – och folk kommer långväga för att köpa familjen Petterssons mjöl och gryner: – Jag brukar säga att man ska försöka ligga så nära solen som möjligt i allt man gör, säger Ingvar.

Man med kor i kohage. Man med kor i kohage.
Stora Hällsta utanför Sala. Foto: Per Groth

Det stilla suset av bilar från Västeråsleden och några råmande kor är det enda som stör tystnaden. Ingvar Pettersson kliver ner från sin traktor och hälsar vänligt. Vi befinner oss på Stora Hällsta, en ekologisk gård strax utanför Sala som har varit i familjen Petterssons ägo sedan 1913. Det senaste halvseklet är det Ingvar – den yngste sonen i en barnkull på tio – som har ansvarat för gården, vars huvudsakliga inriktning är odling av spannmål och foder till kor och ungnöt.

Men Stora Hällsta är inte som andra gårdar i området. Folk kommer långväga för att besöka gårdens butik, där det går att köpa ett urval av familjens egenmalda mjöl och gryner. På hyllorna står påsar med både vanliga sädesslag som vete och havre, men lite mer ovanliga inslag som pärlgryn och speltvete går också att hitta. Affären är öppen två dagar i veckan: på torsdagar mellan 13–17 och fredagar mellan 10–17.

Ingvar och hans familj och medhjälpare har lyckats sluta gårdens kretslopp genom att göra i stort allt själva. I en tid då det pratas mycket om hur viktig maten är för omställningen till en hållbar framtid är Stora Hällsta något av en ekologisk förebild – men Ingvar är inte typen som förhäver sig:

– Det började nog med att jag ifrågasatte användandet av starka bekämpningsmedel. Sen med tiden har det kommit att handla mer om att försöka uppnå ett självuppehållande system. Många lantbrukare tänker bara på volym och vinst, sak samma vad det kostar. Det gör att de blir extra känsliga för marknadens fluktuationer och lätt börjar gå på knäna, säger han.

Man vid kassaapparat i butik. Man vid kassaapparat i butik.

På Stora Hällsta går det mesta i ett kretslopp. Familjen skördar spannmålen som växer på den 40 hektar stora åkern. De mal sedan ner dem till mjöl och gryner, men ser även till att ta hand om skalen och avrenset som blir över: 

– Det blir till djurfoder. På så sätt kommer mineralerna tillbaka ner i jorden på sikt. Om du ska få ett uthålligt livsmedelssystem behöver du nötkreatur, de betar och gödslar och bibehåller den biologiska mångfalden, säger Ingvar.

Allt började egentligen 1992. Då köpte Ingvar en nedlagd spannmålsanläggning med tork, lagring och våg från Lantmännen. Kort därefter köpte han en rens- och skalmaskin för utsäde och till sist en begagnad grundmaskin från Värmland med vals och sikt. Vips – så hade gården fått en rejäl spannmåls- och kvarnanläggning.

– Det var en lite galen idé. Men folk som går i bräschen för saker är ofta lite galna, säger Ingvar med ett finurligt leende.

Ladugårdsbyggnad med butik. Ladugårdsbyggnad med butik.
Man vid maskin. Man vid maskin.

Idag maler Ingvar och hans medhjälpare – fru, tre barn och en deltidsanställd personal – cirka 120 till 130 ton mjöl och gryner per år. Dessa går sedan främst till lokala butiker, bagerier och grossister. Utöver det hjälper Ingvar också ett drygt dussin ekobönder att mala mindre kvantiteter spannmål. 

Men det tog ett tag innan Ingvar Pettersson lärde sig att bemästra mjölnarkonsten fullt ut – han är nämligen inte utbildad mjölnare,
utan fick prova sig fram:

– Man lärde sig maskinerna efterhand. För att lyckas gäller det att ha bra hörsel och lyssna ordentligt. På så sätt lär du dig att få in rätt avstånd mellan valsarna eftersom du hör när det är dags att dra åt mer, säger han.

Ingvar byggde även ett bageri som han drev i femton år. Som mest bakade tre anställda bagare bröd till butiker i Sala, Västerås och Hallstahammar – men en dag drabbades Ingvar av en akut hälsokris som tvingade honom att sluta med bageriet:

– Jag fick en blodkärlsbristning i hjärnan. Och strax efter det drabbades jag av diskbråck, vilket egentligen var ännu värre. Jag tvingades använda rullator och fick träna hårt för att lära mig gå igen. Efter det har jag dragit ner på tempot litegrann, säger Ingvar.

Över allting lyser solen – och det är där maskinerna får sin kraft, i form av tre gigantiska solföljare som är uppsatta på pelare i beteshagen. Totalt genererar de cirka 45 000 kilowatt per år, men Ingvar säger att planen är att öka denna solkraft med ”minst lika mycket till”.

– Jag brukar säga att man ska försöka ligga så nära solen som möjligt i allt man gör, säger Ingvar och ser ut över sina ägor. Det bör man ha som mål. Att låta naturen göra sitt jobb.

Ingvars fru Gunnel bjuder på ett smaskigt recept:

Gunnels thekakor

Degknyten och kavel på mjölat bord Degknyten och kavel på mjölat bord

Ingredienser:

  • 3 dl havregryn
  • 100 gr smör
  • 1 l mjölk
  • 1 dl sirap
  • 2 tsk salt
  • 5 dl rågsikt
  • 1,5 liter dalalantvetemjöl
  • 1,5 hg jäst

 

Gör så här:

  1. Koka havgregryn, 5 dl mjölk och smör till en gröt. Låt stå en stund.
  2. Slå i 5 dl kall mjölk i gröten. Låt svalna till 37 grader.
  3. Lös upp 1,5 hg jäst i gröten. Ha sedan i 1 dl sirap, 2 tsk salt, 5 dl rågsikt och 1,5 liter dalalantvetemjöl. Blanda till lagom konsistens, så att degen nästan släpper bunken.
  4. Kavla ut degen så att den är 0,5 cm tjock. Ta ut rundlar med önskat mått. Låt jäsa i 40 minuter.
  5. Grädda i ugn i 250 grader i cirka 7–10 min.
Läs fler artiklar taggade som: Intervju

Relaterade artiklar