Snöfall innebär sandning, skottning och borstning på och runt era kärl

Skola och utbildning

Kontaktperson
Porträttbild av Linda H
Linda Holtby
Miljöinformatör
Porträttbild av Natalie L
Natalie Löfgren
Miljöinformatör
Porträttbild av Kaj W
Kaj Wallin
Miljöinformatör
Hand håller biogaspåse i bakgrunden, let's talk rubbish-podden och figurer i förgrund

S01E03 - Återvinning

Det här avsnittet handlar om återvinning. I den första delen av avsnittet (0:00 – 9:52 min) pratar vi allmänt om återvinning och bjuder på ett poddquiz. I den andra delen (9:53 – 16:41 min) får vi sedan besök av vår kollega Olga som jobbar på biogasanläggningen där matrester förvandlas till biogas och biogödsel. Vi skickar också med en utmaning till dig som lyssnar. Mycket nöje!

 

Länk till lärarhandledning kopplat till avsnittet. Fri nedladdning och kopiering.

Vi som ligger bakom podden heter Linda Holtby, Natalie Löfgren och Kaj Wallin och vi arbetar som miljöinformatörer på Vafabmiljö. Vill du ställa frågor eller bolla idéer når du oss på skolinfo@vafabmiljo.se.

 

Vill du däremot boka en föreläsning eller studiebesök gör du det under menyvalet ”Skola”.

Linda: Vi fortsätter att klättra uppåt i avfallstrappan i vår podd ”Let’s talk rubbish”. I dag har vi kommit till trappsteget
som heter ”återvinning”.

 

Natalie: Ja, vad jag har längtat! Återvinning klappar mitt hjärta lite extra för. Vilket du kanske kan se, Linda, för jag har
en tröja med återvinningssymbolen på.

 

Linda: Jag ser!

 

Natalie: Men i dag ska vi prata om varför vi samlar in olika material, om den bruna påsen, vad som händer i Motala och mycket mer.

 

Linda: Vad händer i Motala? Vad spännande! Tyvärr så kan inte Kaj vara med den här gången, men vi skickar en hälsning. Hej, Kaj! I stället har vi en hemlig gäst, en kollega som gästar oss lite senare.

 

Natalie: Ja, det är ingen mindre än världens bästa processingenjör! Linda, nu är jag så exalterad att dra i gång
det här avsnittet, så kan vi köra i gång?

 

Linda: Det tycker jag!

 

Båda: Let’s talk rubbish!

 

(Jingeln spelas)

 

Linda: Nu är vi framme vid avsnittet som du har längtat efter så mycket, Natalie. Du har ju pratat om det här ända sen senast. Vad är det som får ditt hjärta att klappa så starkt för återvinning?

 

Natalie: Det är nog för att det krävs så lite, men som verkligen gör skillnad i det stora hela. För att vara helt ärlig tycker jag inte att det finns nån anledning till att inte sortera sina sopor. I Sverige har vi dessutom soprum, sopkärl och stationer, med mera som gör det enklare för oss att återvinna. För ungefär 30 år sen började vi sortera ut de här förpackningarna såsom papper, plast, metall och tidningar. Att panta burkar och flaskor har vi kunnat göra längre tillbaka än så. Och insamling av glas, det har vi gjort hur länge som helst så långt tillbaka att Kaj var en liten bebis när det infördes.

 

Linda: Och Kaj, han har ju varit med väldigt länge på Vafabmiljö. Faktiskt snart i 35 år, så man kan ju undra hur gammal han är egentligen. Men i alla fall, när han började jobba, har han berättat för mig att då la man ju i princip alla sopor, allt avfall, på deponi. Men sen på 90-talet, när du föddes Natalie, då började vi sortera ut allt mer material. Och 1995 så byggdes vårt första återbruk eller återvinningscentral, som man också kan säga. Och där samlade vi in större saker och fler saker. När man börjar samla in och sortera då kan vi sen också i nästa steg börja återvinna.

 

Natalie: Precis, Linda. Och jag som gammal återbrukare jag har tidigare jobbat på ett återbruk, jag känner en sån stolthet över dem för när jag var i England för att se vad de gör med sitt avfall så insåg jag hur långt vi har kommit i Sverige. I England har de till exempel inte ens pant på sina burkar och flaskor men det har ju vi, och då blev jag ännu mer stolt över hur Sverige och vi samlar in och återvinner våra förpackningar för vi är väldigt bra.

 

Linda: Du, det här med återvinning… Nu förstår jag det här med Motala. Tänker du på plaståtervinningen där, kanske? Visst hade väl du varit och besökt den?

 

Natalie: Det stämmer. Jag har varit och besökt Europas största och effektivaste plaståtervinningsanläggning och fått se hur plastförpackningarna kommer dit och återvinns. När plasten kommer in har den pressats ihop till stora fyrkantiga block och de brukar bli rätt så tunga, men det är för att de ska kunna transporteras lite smidigare. Sen lossas de av maskiner så att alla förpackningar hamnar löst därefter separeras hård- och mjukplast med hjälp av fläktar. Ni vet såna som vi har använt nu under sommaren när det varit väldigt varmt fast mycket, mycket större. Sen sorteras de efter plasttyp med hjälp av infrarött ljus. Det ljuset kan se skillnad på olika typer av plast. För en läskflaska, till exempel i PET, det är en typ av plast. Efter det så mals plasten ner och tvättas, som i en tvättmaskin. Och efter det så smälts den ner och blir till små, små plastbitar – granulat, kallas det.Och efter det så åker det i väg för att bli nya produkter. Visst är det häftigt?!

 

Linda: Ja. Och de här plastkulorna, granulat, visst är det väl det man använder sen som råmaterial, kan man säga, för att göra nya återvunna plastflaskor?

 

Natalie: Det stämmer.

 

Linda: Du, jag skulle också vilja åka dit och titta.

 

Natalie: Vet du vad? Vi ska boka upp det, Linda. Vi som miljöinformatörer måste ju kunna besvara alla frågor som vi får från barnen om just återvinning.

 

Linda: Du, apropå frågor så har vi ju vårt poddquiz. I dag kommer jag att ställa fem frågor om återvinning. Ska vi se hur mycket du kan, Natalie?

 

Natalie: Absolut! Men de som lyssnar då, hur ska de göra?

 

Linda: Jo, när jag har läst upp frågan tycker jag att man kan pausa lite och fundera. Om man befinner sig i skolan kan man till exempel prata med en klasskompis. Sen när man känner sig redo är det bara att starta uppspelningen igen och då hoppas ju jag att du ska komma med det rätta svaret. Jag tänker att vi börjar lite enkelt. Fråga nummer ett. Är du redo?

 

Natalie: Jag är redo.

 

Linda: Bra. Hur många gånger kan man återvinna en tidning?

 

(Ljudet av en klocka som tickar)

 

Natalie: Den är ju enkel, Linda. Det är ju sju gånger. Sista gången blir pappret till toalettpapper, eller hur?

 

Linda: Det trodde vi länge, eller hur? Men jag ska faktiskt avslöja nåt som Bosse, vår kollega, har lärt mig. Utvecklingen går ju hela tiden framåt och vi blir bättre och bättre på återvinning så jag har dagsfärska siffror som säger att i dag har man kommit på att man faktiskt kan återvinna en tidning 25 gånger! Är det inte fantastiskt?

 

Natalie: Alltså, wow!

 

Linda: Eller hur? För det som är så bra när vi återvinner, till exempel papper det är ju att då använder vi nåt som vi redan har. Vi behöver inte hugga ner nya träd för de gör sig ju rätt bra i naturen, tycker du inte?

 

Natalie: Det tycker jag. Från sju till 25, det är ju helt otroligt. Ja, nu har jag lärt mig nåt nytt redan.

 

Linda: Är du redo för fråga nummer två?

 

Natalie: Kör på!

 

Linda: Hur många gånger kan man återvinna en glasburk?

 

(Ljudet av en klocka som tickar)

 

Natalie: Vet du, det kan man ju göra hur många gånger som helst. Oändligt många gånger alltså, för så länge glaset inte blir blandat med nåt annat så fortsätter det vara lika bra kvalitet oavsett hur många gånger det återvinns.

 

Linda: Mycket bra, helt rätt! Den här då, fråga nummer tre. Kan man återvinna en gammal mobiltelefon?

 

(Ljudet av en klocka som tickar)

 

Natalie: Ja, för i mobiltelefonen så finns det ett 40-tal metaller som kan återvinnas men även plast och glas. Det bästa är att stål och aluminium som finns i mobiltelefonen det kan återvinnas hur många gånger som helst, precis som glas, utan att försämras.

 

Linda: Bra! Då har vi två frågor kvar. Här kommer fråga nummer fyra. I förra avsnittet träffade du och jag Marran. Då pratade vi om hur man gör energi och hur viktig energi är i dagens samhälle. Min fråga blir därför: Hur länge räcker energin till att sitta vid datorn om man pantar sex aluminiumburkar i stället för att göra helt nya?

 

(Ljudet av en klocka som tickar)

 

Natalie: Oj… Om man pantar sex burkar så räcker väl energin så att du kan sitta vid datorn en hel dag och en hel natt. Var det inte så?

 

Linda: Helt rätt! 24 timmar, alltså. Och då tar vi sista frågan. Fråga nummer fem. Kan man återvinna gamla kapsyler?

 

(Ljudet av en klocka som tickar)

 

Natalie: Så klart! För kapsyler består av metall och sorteras som metallförpackning.

 

Linda: Fyra av fem rätt blev det. Bra jobbat, Natalie!

 

Natalie: Tack, Linda. Jag har faktiskt en ”visste du att”-fakta om just kapsyler. Får jag dra den?

 

Linda: Självklart, låt höra!

 

Natalie: Om vi skulle samla in alla kapsyler som produceras i Sverige under ett helt år… Av den metallen skulle vi kunna tillverka, håll i dig, 2 200 nya bilar.

 

Linda: Nej… Oj, vad många!

 

Natalie: Ja, tänk att något så litet kan bli en del av något större, och i de mängderna. Så därför ska varenda liten förpackning sorteras ut och återvinnas för det gör verkligen skillnad.

 

Linda: Och vet du vad mer som gör skillnad?

 

Natalie: Vad då?

 

Linda: Den bruna påsen. Du vet den som vi slänger våra bananskal och äppelskrutt och dålig mat i. Den bruna påsen är nämligen med om en väldigt spännande resa.

 

Natalie: Det vill jag höra mera om.

 

Linda: Jag med. Så nu har det blivit dags att bjuda in vår gäst och kollega Olga Korneevets. Välkommen, Olga!

 

Olga: Hej! Så glad jag blir att få vara med.

 

Linda: Det är vi som är glada att du vill vara med. Kan inte du berätta lite om dig och vad du gör på Vafabmiljö?

 

Olga: Det kan jag göra. Jag jobbar som processingenjör på vår biogasanläggning. Det är där vi tar emot matavfall som ni sorterar hemma, på restauranger och i skolan. Innan matavfallet hamnar in i rötkammaren går det igenom en förbehandling där vi tar bort sånt som vi inte vill ha med i rötkammaren – plast, bestick, glas och annat.

 

Natalie: Oj, vad det slängs mycket fel. Men vi måste backa tillbaka. Vad är en rötkammare?

 

Olga: Det är en stor tank som är 20 meter hög, där bor våra mikroorganismer som äter mat och pruttar gas. När de har ätit färdigt efter cirka 40 dagar blir matavfallet till biogödsel och biogas. Biogödsel sprids på åkermark och biogasen används som bränsle.

 

Natalie: Wow, vad spännande! Vad är ditt jobb i allt det här?

 

Olga: Bland annat så ser jag till att mikroorganismerna har det bra. Det får inte bli för kallt och inte för varmt. En liten hemlis, de mår extra bra och blir extra glada om de får lite fisk och fett.

 

Natalie: Vad kul! Men då måste vi fråga också, varför gör vi det här? Varför producerar vi biogas och biogödsel av matavfallet?

 

Olga: Man kan säga att biogasen från matavfallet är fossilfri och ersätter naturgas, bensin och diesel. Det är ett bättre val för miljön.

 

Natalie: Ja, det är därför vi använder det för att tanka våra sopbilar, bussar och biogasbilar!

 

Olga: Det stämmer. Och biogödsel återförs till naturen så vi kan odla ny mat. Att återvinna matavfall blir alltså
ett slutet kretslopp.

 

Linda: Det låter ju helt fantastiskt. Sa jag inte att bruna påsen var med om en väldigt spännande resa?

 

Natalie: Jo, det gjorde du.

 

Linda: Olga, är det nåt som du vill skicka med till våra lyssnare?

 

Olga: Det jag vill skicka med är att bara använda bruna matavfallspåsar för att sortera matavfall. Och se till att bestick stannar i skolan och inte hamnar på biogasanläggningen.

 

Linda: Nej, ni har väl era egna bestick, va?

 

Olga: Ja, det stämmer. Och se till att plasten sorteras som plast och inte som matavfall. Men nu måste jag gå och se till att mina små kompisar mår bra och äter som de ska. Hej då!

 

Linda och Natalie: Hej då! Tack, Olga!

 

Natalie: Tänk att vi kör våra bussar på gammal spaghetti och köttfärssås och ruttna bananskal. Vem hade kunnat tro det för 40 år sen? Nu vet vi varför vi återvinner matresterna men varför sorterar vi ut och återvinner allt annat avfall?

 

Linda: Det är ju för barnens skull, och för deras barn och alla kommande generationer.

 

Natalie: Precis så, Linda. För de här materialen vi har pratat om kommer ju från naturen och det är resurser som vi tar ifrån Jorden och de finns i begränsad mängd. Vi kan inte göra ny sand, som vi använder till glas. Vi kan inte skapa nya metaller i bergen och vi kan heller inte skapa ny olja, som vi använder för att göra ny plast. Däremot så kan vi odla nya träd, men det tar ju väldigt lång tid för dem att växa upp så vi behöver vara rädda om Jordens resurser och använda dem om och om igen så att de inte tar slut.

 

Linda: Precis, för de ska ju räcka jättelänge, och här kan vi alla alltså vara med och bidra. Natalie, vi brukar alltid ha med en utmaning till den som lyssnar. Den här veckan så blir det ju om återvinning. Jag återvinner mina förpackningar hemma hos mig och jag vet att du också gör samma sak hemma hos dig. Men vad gör skolan? Vi tänkte skicka ut dig som lyssnar på sopjakt!

 

Natalie: Ja, så er uppgift den här veckan blir att ta reda på hur det ser ut i sopkorgarna i klassrummen.

 

Linda: Ja, vad ligger det där egentligen? Är det verkligen sånt som inte går att sortera, som tuggummi och du vet skräpet från när du har vässat pennan och kanske gamla suddgummirester. Om det är sånt som ligger där då är det helt rätt och riktigt. Men tänk om det ligger en pantburk i sopkorgen. Kanske en ketchupflaska eller gamla prov. Då är det nämligen nåt som inte stämmer för alla de sakerna, de hör inte hemma i restavfallet utan var ska de vara, Natalie?

 

Natalie: Jo, pantburken ska ju givetvis pantas. Ketchupflaskan ska ligga bland plastförpackningar och de där gamla proven ska sorteras som tidningspapper.

 

Linda: I vår lärarhandledning så kan din lärare hitta en tabell där ni kan fylla i vad ni har hittat och hur ni kom fram till att det skulle sorteras.

 

Natalie: Ja, men då var det dags att avrunda för den här gången. I nästa avsnitt ska vi se hur vi kan få en hållbar framtid genom att återanvända. Det är ännu bättre än att återvinna. Det bästa är att vi faktiskt då kommer att spela in podden i vårt återvinnarhus på Gryta i stället för som i dag i en studio, för vi har ju faktiskt ett hus på vår anläggning som är byggt av gamla sopor som annars skulle ha lagts på deponi.

 

Linda: Ja, och vi ska också prata om att handla på loppis och secondhand. Kanske laga våra gamla saker, ta hand om det vi redan har. Kanske också hur man gör nya saker av sina gamla saker. Och så hoppas vi att Kaj är tillbaka.

 

Natalie: Det gör vi, för det här låter väldigt spännande så då hörs vi nästa gång från återvinnarhuset.

 

Båda: Det gör vi. Hej då!