Mycket kan hända på 36 månader. Men få människor hinner ömsa skinn så totalt som Linda Holtby och hennes make Andreas gjorde på den tiden. För fyra år sedan hade de precis flyttat in i ett kedjehus på Norra Vallby i Västerås, tillsammans med sina två små barn. Både Linda och Andreas levde som folk gör mest.
– Vi jobbade som gymnasielärare båda två och köpte vår mat i affären som alla andra. Livet rullade på som i ett ekorrhjul, säger hon.
Efter ett år i huset hände något märkligt. Linda bestämde sig för att börja odla några matkryddor – något som blev startskottet på en livsomvälvande upptäckt.
– Min hållbarhetsresa började med ett litet frö, som sedan växte sig till mycket mer än en planta, berättar hon.
– Vi anlade en liten köksträdgård med odlingslådor på framsidan men den hade vi snart växt ur. Vi blev så betagna av att kunna odla själva att vi bara ville mer och mer, fortsätter Linda.
Lösningen blev att förvandla gräsmattan på baksidan till en åker, där de började odla allt från potatis och morötter till buskbönor och palsternackor. Idag spirar ett hundratal olika sorters grönsaker och örter ur jorden.
– Vår trädgård är på ungefär 250 kvadratmeter, men vi odlar mycket inne också. Idag odlar vi cirka 50 procent av allt grönt som vi äter. Vi köper aldrig färska grönsaker, så det vi odlar på sommaren lagrar vi sedan och äter på vintern, säger hon.
Farmen – vars framfart kan följas på Instagram via kontot @lillafarmen – växer för varje år som går. I våras fick den tillskott av fyra höns av rasen dvärgkochin.
– Vi försöker sluta så många kretslopp här hemma som möjligt, och hönsen är fantastiska hjälpredskap. De får äta en del av våra matrester som de sedan bajsar ut vilket blir gödsel. De bekämpar även skadedjur, så vi behöver aldrig använda kemikalier, berättar Linda.
Vad får du för reaktioner från grannar och bekanta när de ser er farm?
– Det är väldigt positivt. Många säger att det är modigt att kunna kliva ur ekorrhjulet på det sätt som vi har gjort.
Det Linda och hennes familj har gjort – att odla i samspel med naturen för att skapa ett kretslopp som leder till mindre avfall – är en växande trend som brukar gå under namnet ”urban permakultur” när den utförs i stadsmiljö. Men konceptet att omvandla sina trädgårdar till åkrar är mycket äldre än så.
– Under första världskriget behövde engelsmännen stå för sin egen försörjning, så de odlade i så kallade ”war gardens”. Efter krigsslutet döpte man om dem till ”victory gardens”. När det är kris har människor behövt odla själva, men efter andra världs-kriget har vi varit så bortskämda med att allt finns att köpa. Jag tror det är viktigt att lära av historien, inte minst nu när vi börjar se spår av klimatpåverkan, säger hon.
Linda Holtby beskriver sin nya livsstil som en slags ”religion”, och i takt med att hennes intresse för miljö- och återvinningsfrågor växte kände hon att det var dags att göra en förändring – även på karriärsplanet.
Sagt och gjort: efter 13 år som lärare sade Linda Holtby upp sig från sitt jobb och sökte sig till VafabMiljö. Sedan i mitten av oktober är hon anställd som miljöinformatör och kommunikatör.
– När man har det här intresset kan man känna sig lite ensam i kampen. Jag vill göra skillnad, och jag känner att jag kan göra det tillsammans med VafabMiljö. Det här jobbet är som gjort för mig, säger hon.
Rollen som miljöinformatör handlar mycket om att möta människor, men i dessa corona-tider har Linda och hennes kollegor delvis tvingats använda digitala plattformar för att sprida sin information.
– Vårt mål är att alltid jobba upp för avfallstrappan, och att informera och föreläsa för bland annat skolklasser, utländska besökare och våra egna medarbetare om hur de små val vi gör i vår vardag faktiskt kan göra stor skillnad, säger Linda.
– På jobbet lär jag ut om avfallstrappan – och hemma försöker jag omsätta det i praktiken, fortsätter hon.
I sin roll som miljöinformatör på Vafab-Miljö lär Linda Holtby även ut flera hushållsknep, som hon själv använder hemma på Norra Vallby.
– För att slippa köpa nya plastkrukor när man odlar kan man lika gärna använda gamla mjölkkartonger, toarullar eller tidningspapper. Då förlänger man livslängden på materialet innan det går vidare för återvinning – och på så sätt spar vi på jordens resurser, säger hon.
Mycket kan som sagt hända på 36 månader. Nu återstår att se vad familjen Holtby på Norra Vallby kommer att göra under de kommande tre åren.
– Vi har massa planer. Vi funderar på att sä tta upp solpaneler och att driva vårt hus på till exempel biogas. Och kanske bygga ett sedumtak på garaget, säger Linda.
Hon uppmanar andra att börja odla eget – och att inte vara rädda för att göra misstag.
– Om vi kan åstadkomma det här på tre år kan vem som helst göra det. Vi hade ingen kunskap om odling innan, säger Linda och lägger till med ett skratt:
– Det är Google som har varit min läromästare!
Lindas 4 bästa tips för att komma igång med odling
1. Just do it! Ibland är det svårt att veta var man ska börja men det bästa är att bara sätta igång! Det behöver inte vara svårare än att sätta en potatis i en hink med jord eller så sallad i en kruka i köksfönstret.
2. Fundera vad du älskar att äta – och odla sedan det. Att odla det man älskar är definitivt en motivationshöjare.
3. Är du otålig av dig och inte orkar vänta – grodda eller odla micro-greens. Från sådd till skörd tar det bara en dryg vecka!
4. Se misslyckanden som lärdomar! Låt dig inte nedslås om allt inte går som planerat. Att bli en skicklig odlare handlar om att prova och sedan ta till sig av lärdomarna.
