Alexandra Rojas Nordqvist, 18, bestämde sig för att göra slag i saken. Som ett led i sin gymnasieutbildning på Jensens i Västerås gick hon nyligen en kurs i Ung Företagsamhet, och Alexandra fick en idé om att starta ett minst sagt annorlunda företag. Det skulle ha fokus på miljön och återvinning av avfall, men inte här hemma i Sverige – utan i Bolivia.
– Min mamma är därifrån, och jag har själv varit där ofta. Mina släktingar där har länge sagt att de vill göra någonting åt miljön. Vi pratade mycket om hållbarhet i skolan, och det gjorde att jag fick idén, berättar hon för Cirkulera när vi träffas på ett café i Västerås.
Hennes ursprungliga idé var lika enkel som den var ambitiös – hon tänkte starta Bolivias första återvinningssystem. Det sydamerikanska landet har förvisso återvinningsstationer, men Alexandra berättar att sopor i stora delar av landet hamnar osorterade på hög. Planen var därför att skapa ett projekt som möjliggjorde hämtning av sopor i Yanacachi, en liten stad med cirka 6 000 invånare utanför huvudstaden La Paz. Dessa sopor skulle sedan köras med lastbil till den stora staden, där det går att sälja skräpet för återvinning.
Det fanns bara ett problem: Alexandra hade ingen aning om hur man skulle gå till väga för att dra i gång ett så stort, internationellt projekt. Hon bestämde sig för att ”nätverka”, och bestämde sig för att söka upp en av världens mest berömda tonåringar för att få hjälp att komma i kontakt med rätt människor.
– Jag ville berätta om min idé, och tänkte: ”Vem är Sveriges största miljöaktivist?” Svaret är såklart Greta Thunberg. Jag bestämde mig för att söka upp henne, och gick till där hon stod och demonstrerade en dag. Det var inte så många andra där, så jag kunde prata med henne ostört, säger Alexandra.
Vad tyckte Greta om din idé?
– Hon sa: ”Ah, vad kul!”. Hon var positiv och gav mig tips om människor som jag kun-de kontakta för att få mer hjälp och råd.
Mötet med Greta Thunberg ledde på sikt till att Alexandra Rojas Nordqvist anmälde sig och sitt nystartade företag ”Luz UF” till en idétävling på EU-parlamentet i Strasbourg. Hon blev antagen och fick därefter presentera sina idéer på engelska i fyra minuter.
– Jag är ganska van att stå i strålkastarljuset, så jag var inte så nervös just då. Men några dagar innan kände jag pressen på mig att verkligen presentera min idé på ett bra sätt, säger Alexandra.
Det kan man säga att hon lyckades med. Alexandra Rojas Nordqvist vann tävlingen, och fick som pris åka till Slovenien där hon i november deltog på ett stort event inom entreprenörskap för små företag i Europa.
Alexandras projekt har utvecklats en hel del sedan hon fick sin ursprungliga idé (den som är nyfiken kan följa hennes arbete på sociala medier, se länkar här intill). Mycket av hennes tid går nu ut på att hitta fler finansiärer, och hon har också delvis lagt om fokus. Från att främst handla om forsling av avfall till storstaden La Paz går Alexandras projekt nu ut på att försöka återvinna avfallet på plats i Yanacachi. I skrivande stund är planen att använda sig av så kallad ”Ecobrick”-teknik för att skapa byggnader i området.
– Saker utvecklas och förändras. Vi har kommit fram till att den smartaste lösningen är att använda soporna på plats. Ecobrick-tekniken gör det möjligt att bygga skolor av plast. Många barn i området måste ta sig långa sträckor för att komma till skolan som det är nu, så det finns ett behov, säger Alexandra.
Ecobricks är plastflaskor som man förpackar med ren och torr plast för att de sedan ska kunna användas för att tillverka återanvändbara byggblock. Alexandra Rojas Nordqvist berättar att hon står i kontinuerlig kontakt med folk i Yanacachi för att även komma underfund med hur man kan ta hand om deras matavfall på bästa sätt.
– Av matavfall kan man till exempel göra biogas, men problemet är att de redan har tillgång till bra och billig naturgas i Bolivia, säger hon.
Den nyinflyttade Västeråsaren (hon är ursprungligen från Enköping) har många strängar på sin lyra: Utöver att studera samhällsprogrammet på Jensen Gymnasium sitter Alexandra med i både Plan Internationals och Amnestys ungdomsråd. Bolivia-projektet är sannolikt bara det första i raden av många projekt för miljön. Alexandra berättar att hon efter avslutade gymnasiestudier vill fortsätta jobba med liknande frågor.
– Ja, absolut. Det är det som är målet, det är därför jag gör det här. Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor, men med tiden har jag blivit mer medveten om miljön.
