Podd S01E04 - Återanvändning

Kaj: Det är så coolt, i dag ska vi spela in podd, men vi ska inte sitta i en vanlig studio utan vi kommer vara i vårt Återvinnarhus som ligger här på Gryta avfallsanläggning i Västerås. Utanför kan ni höra sopbilarna passera med era sopor. Och just sopor är vad det här huset är byggt av.

Linda: Ja, och de här soporna skulle ha slängts på tippen, men vi räddade dem och byggde ett hus.

Natalie: Ja, det är det dagens avsnitt ska handla om, att ta hand om saker igen och igen och förlänga livslängden på det vi redan använder.

Kaj: Återanvändning betyder kort och gott att vi använder material åter. Alltså, en gång till och en gång till och en gång till…

Linda: Kaj, vi fattar.

Kaj: …och en gång till innan vi återvinner. Det var det ni pratade om i förra avsnittet.

Natalie: Nu börjar vi närma oss toppen i Avfallstrappan så det börjar faktiskt bli mer och mer hållbart.

Linda: Ja, och det är ju faktiskt tanken med Avfallstrappan och med vårt jobb, att visa att det inte är så svårt att göra bra saker för miljön. Så, hörrni, nu tycker jag vi drar i gång vårt avsnitt om återanvändning.

Alla: Let’s talk rubbish!

(Jingeln spelas)

Natalie: Du Kaj, du har ju jobbat här sedan 1986 och Återvinnarhuset som vi befinner oss i, det började byggas 1996 och stod klart 1998. Varför byggdes Återvinnarhuset?

Kaj: Jo, det var en man som hette Per Nilsson som ville bygga det. Han var faktiskt Vafabs första vd, och vi ville visa Sverige och världen att vi kunde göra nåt bra eller kul med gamla sopor.

Linda: Men varför byggdes det? Vad används Återvinnarhuset till?

Kaj: Oj, oj, oj, säg vad det inte används till! Här har vi haft bröllop, kalas, dop och 50-årsfester. Men det Återvinnarhuset främst används till är att vara en lokal där vi kan ge inspiration, och så har vi gett föreläsningar härinne sen 1998.

Natalie: Wow! Ja, då var jag bara sju år, så mycket historia!

Natalie: Undrar hur många personer du har föreläst för härinne.

Kaj: Ja, ett par miljoner.

Linda: Kaj…

Kaj: I alla fall ett par tusen.

Natalie: Då vill jag veta hur din känsla, Kaj, och din, Linda, var allra första gången när ni klev in i Återvinnarhuset.

Linda: Jag kan börja. För mig var det nåt väldigt speciellt. Jag kände mig kär!

Kaj: I mig?

Linda: Nej, i Återvinnarhuset! Ni vet, jag älskar ju historia och här har man alltså räddat en massa gamla saker och byggt ett helt nytt hus av dem.

Kaj, Natalie: Wow!

Natalie: Du då, Kaj? Vad kände du? Kommer du ihåg det?

Kaj: Ja, det är klart att jag kommer ihåg det. Jag har faktiskt stått och tittat på det när det byggdes upp – planka för planka, bit för bit. Det var jättespännande att se det. Jag kände stolthet. Det är väldigt roligt att man kan ta tillvara på gammalt virke, för det här skulle faktiskt ha legat på soptippen, bredvid elefanten.

Linda: Du då, Natalie, hur kände du när du klev in i Återvinnarhuset för första gången?

Natalie: Jag slogs av doften, att det luktade trä, och den här härligt gamla känslan som man ibland kan få när man går i kyrkor eller i slott. Just kyrka var det jag tänkte på när jag såg takhöjden, fönstren och ljusinsläppet. Och stolthet, som du säger, Kaj, att det här har byggts av sopor.

Linda: Precis! Och för att kunna bygga så här hållbart så var man tvungen att göra lite tvärtemot vad vi ofta gör nuförtiden. I dag så tar man ofta fram en ritning, skaffar material och så bygger man ett hus. När man skulle göra Återvinnarhuset fick man vända på det och börja titta på vilka byggnader som skulle rivas, för det var ju det materialet som vi skulle använda. Vi letade först material, sen tog man fram en ritning och sen byggde man huset. Det är förklaringen till att Återvinnarhuset inte alls är så där fyrkantigt och lite tråkigt som många hus är i dag, utan det har väldigt spännande former.

Kaj: För att ni ska få se hur huset verkligen ser ut så kommer vi lägga in bilder i lärarhandledningen.

Linda: Ja, för vi vill ju gärna visa vår vackra kakelugn! Kaj, du har berättat att kakelugnen räddade ni från en gammal lokal som skulle rivas. Och bjälkarna härinne, de kommer från en gammal byggnad som heter Hakonhuset i Västerås. Dörrarna kommer från Karlslunds ålderdomshem. Och fönstren, golvet och kapphängaren, allt är återanvänt. De underbara pardörrarna, de är från Torshälla där Natalie växte upp.

Natalie: Snyggt där, Linda! Du talade helt rätt. Ja, det var faktiskt en rolig detalj som jag märkte när jag gick runt och läste på de små träskyltarna som sitter och som visar var materialen kommer ifrån. Då var faktiskt dörrarna från Torshälla. Och tänk, nästa år så firar Återvinnarhuset 25-årsjubileum, och det ska vi så klart fira.

Kaj: Ja, med tårta! Men hörrni, nu tycker jag det är dags för poddquiz. Jag hoppas att du som lyssnar känner att du börjar få koll på det här med återanvändning. Jag tror faktiskt att du kan mer än det du kanske själv tror. Ska vi testa nu?

Natalie: Det här vill jag vara med på!

Kaj: Skräll. Men då gör vi så, Natalie, att jag ställer frågan och den som lyssnar kan trycka på paus och fundera en stund, och så kommer du med svaret. Om du kan, vill säga.

Natalie: Det låter bra.

Kaj: Okej, men då kommer första frågan här: Om en person handlar på secondhand  betyder det att personer återanvänder gamla saker och kläder?

(Ljudet av en klocka som tickar hörs)

Natalie: Ja, det är precis vad det betyder! Att köpa eller få begagnade saker är ett bra exempel på återanvändning. Det är också ett bra sätt att komma in i tänket. Begagnat är toppen för miljön. Kanske ärver man kläder som nån annan inte längre kan eller vill behålla. Eller också kanske man behöver en ny cykel, då kanske man köper den på Blocket i stället för att gå till en affär och köpa en ny. Här har jag en rolig och bra jämförelse. Under 2019 sparade svenskarna, genom Blocket, 730 000 ton koldioxid, vilket motsvarar samma utsläpp som Stockholms trafik orsakar under tio månader.

Kaj: Du, det här ska vi satsa på! Men nu ska jag testa hur bra du är på engelska. Fråga nummer två: Det här att använda saker på nytt och kanske på ett annat sätt kallar vi på svenska för återanvändning, men vad heter det på engelska?

(Ljudet av en klocka som tickar hörs)

Natalie: Det heter ”upcycling”, och det betyder att man tar sina gamla saker och gör om dem till nåt nytt, ofta nåt lite bättre eller finare. Precis det har vi ju gjort på vårt nya kontor där golvet faktiskt är gjort av gammalt fisknät. Tavlor gjorda av korkar, kapsyler, cd-skivor och vhs-band, om barnen vet vad det är. Det är annars tjocka filmer i fodral som vi använde på 80- och 90-talet. Men också väggar av våra gamla bokhyllor.

Linda: Det skulle vi också kunna lägga in bilder på i lärarhandledningen.

Natalie: Bra idé, Linda!

Kaj: Det här låter lite korkat, att man gjort golv av gammalt fisknät. Luktar det inte fisk då? Äh, jag bara skojar lite! Här kommer fråga tre: Vad är en kretsloppspark?

(Ljudet av en klocka som tickar hörs)

Natalie: Det är framtiden, skulle jag säga. Just nu har ju vi på Vafabmiljö flera återbruk, eller återvinningscentraler som det heter i övriga Sverige, där vi tar emot sådant som skulle just återvinnas. Men i framtiden tror vi att vi kommer att ha en massa kretsloppsparker i stället. Om du tänker dig ett kretslopp, som en cirkel, så betyder det att våra saker ska gå runt och runt utan slut. Våra saker ska alltså skapas, användas, återanvändas och sedan återvinnas för att bli till nya produkter, inte till sopor eller avfall. En kretsloppspark är ett ställe som gör det här enkelt för människor. Det är en plats där man kan lämna in säg gammalt virke från ett hus som nån annan sen kan få komma och hämta och använda när den bygger sitt hus så att det kommer till användning igen i stället för att bli till avfall. Precis som vi gjorde med vårt Återvinnarhus.

Kaj: Bra! Fråga fyra låter så här – och nu ska du få tänka till på riktigt! Kom på två sätt att återanvända jordgubbar som har blivit lite rinniga och tråkiga, och som du inte vill äta upp.

(Ljudet av en klocka som tickar hörs)

Natalie: Men Kaj, kan man återanvända mat?

Kaj: Ja, det är klart. Har du inte hört talas om restfest?

Natalie: Jaha, du tänker så! Jag fastnade vid att återanvändning bara sker genom material och saker, inte mat.

Kaj: Ja, därför tänker jag att du kan ge dem till Linda.

Linda: Ska jag ge dem till Linda? Hur tänker du nu?

Linda: Ja, nu blir jag också lite fundersam.

Kaj: Jo, men jag tänker så här. Linda, du gillar ju att odla, eller hur? 

Natalie: Ja, det är Linda väldigt grym på.

Kaj: Hur tror du att hon skulle kunna återanvända en jordgubbe?

Natalie: Kan det vara så att hon skulle kunna återanvända fröna för att så nya plantor?

Kaj: Precis!

Linda: Då vet jag den andra saken man kan göra med en gammal jordgubbe. För vet ni vad jag skulle göra med resterna som var kvar efter att jag plockat bort fröna? De skulle jag ge till mina höns. För höns, de absolut älskar jordgubbar!

Kaj: Då har vi lärt oss nåt nytt. Höns gillar jordgubbar. Nu är vi framme vid sista frågan, Natalie. Fråga fem. Kan du ge några exempel på hur barnen återanvänder i skolan?

(Ljudet av en klocka som tickar hörs)

Natalie: Ja, men det är väl klart att de gör det. Hmm… Skolbänken de sitter i, den har ju nån annan suttit i tidigare. De läser böcker som har lästs av nån annan och så äter de på tallrikar och använder bestick som använts förut.

Linda: Om jag får flika in, så när man återanvänder bestick och tallrikar då slipper vi ju faktiskt engångsartiklar som plastbestick och sugrör som bara används en enda gång för att sen kastas.

Kaj: Ja, det är bättre att diska.

Natalie: Det där med engångsartiklar, det ska vi prata om i nästa avsnitt.

Kaj: Ni har varit jätteduktiga i dag. Och Linda, du har också varit jätteduktig.

Linda, Natalie: Det vet vi väl!

Linda: Vi vill ju uppmuntra till återanvändning, men det kanske inte är så lätt att veta var man ska börja eller hur man ska göra. Har vi några tips som vi kan skicka med?

Natalie: Jag har ett! För inte så längesen så var det ”Europa minskar avfallet”-vecka. Det här årets tema var textilier. Det vi gjorde var att vi drog upp en klädbytardag på vårt gemensamma kontor. Där fick våra kollegor lämna in kläder och byta med varandra. Perfekt att ge kläderna en andra chans. Det kanske är nåt som barnen kan anordna i skolan.

Kaj: Jag vill lyfta att vi alla gör det här mer eller mindre utan att vi tänker på det. Till exempel att vi bor i hem där nån annan har bott tidigare, köper en begagnad häst eller att vi ärver eller tar vara på kläder och skor, sportutrustning av syskon eller kompisar i stället för att köpa nytt.

Linda: På tal om att ärva så är det fantastiskt att så många barn i dag får sin första telefon av en vuxen som inte längre behöver den, för vet ni…och nu ska ni få gissa. När man producerar nånting så uppstår det alltid nån form av avfall, alltså sopor. Hur många kilo avfall tror ni att det blir för att producera en ny mobiltelefon?

Natalie: Jag gissar på fem kilo, för det är vad min katt Luna väger.

Kaj: Då säger jag två katter och en hund.

Linda: Ni är inte ens i närheten, om det inte är en väldigt, väldigt stor hund. Det blir nämligen hela 86 kilo. Det är ju lika mycket som 17 Luna.

Natalie: Jösses! Hur kommer det sig?

Linda: Jo, för att producera en ny mobiltelefon så behöver vi olika typer av material, till exempel plast och glas och så behöver vi ett 40-tal olika metaller. Vi lärde oss i förra avsnittet att metaller, det får vi från gruvorna. Men när vi ska hämta upp metallerna får vi också med en massa sten och berg. Det har vi ingen nytta av när vi ska göra en mobiltelefon så det här blir ett avfall som vi måste ta hand om. Samma sak är det med allt som vi producerar när vi ska göra nytt. Men när vi återanvänder då använder vi ju sånt som redan finns så vi behöver inte göra nytt. Det minskar mängden avfall och vi tar hand om jordens resurser som redan är i omlopp. Det är därför som återanvändning är så himla bra!

Natalie: Det här är så spännande, och det leder oss sakta men säkert in på det översta steget i Avfallstrappan. Det kommer även att bli vårt sista avsnitt, och vad kommer det att handla om?

Kaj: Sopbergen. Hur vi måste leva i framtiden. Jag älskar ju barn och tänker på deras framtid. 

Natalie: Precis, Kaj, för det är ju det vårt jobb går ut på – att tänka på barnen, att försöka se till att deras framtid är trygg. Vi vill rena skogar och hav från skräp, dricka rent dricksvatten. Vi vill att metallerna ska räcka till barnen som lever om 200 år, att luften är frisk och att de bilar som finns ska köras på gamla matrester och inte på fossila bränslen, som olja.

Linda: För om vi gör det här, om vi tänker smart redan i dag då kommer också framtiden att bli bra, och med det vill vi skicka med avsnittets utmaning. Det är att barnen ska skapa nåt nytt av nåt gammalt. Behöver ni inspiration så kan ni kika i lärarhandledningen.

Linda: Det här skulle vi väldigt gärna vilja se och ta del av. Ni får väldigt gärna skicka en bild på det som du eller klassen har gjort och mejla den till skolinfo@vafabmiljo.se.

Kaj: Eller skicka en teckning på vad du har gjort till Kaj, Linda och Natalie Vafabmiljö, Gasverksgatan 7, 721 30 Västerås. Men hörrni, snyggt jobbat! Då hörs vi i nästa avsnitt.

Linda: Det gör vi. Bye-bye!

Kaj: Oj, vi är internationella i dag, hör jag. Då säger jag ”ciao!” Det är spanska.

Natalie: Och jag säger hej då, och det är svenska!