I det första avsnittet av säsong 1 gör vi en djupdykning ner i soptippen. Vi börjar från början med lite sophistoria och Kaj berättar om allt som slängdes på soptippen när han började jobba på 1880-talet, nej förlåt, 1980-talet förstås. Konstigheter som batterier, matrester och till och med en hel elefant! Idag är de flesta soptipparna stängda för nu gör vi andra, bra, saker av vårat avfall. Häng med på en tidsresa!
Länk till lärarhandledning kopplad till avsnittet – fri nedladdning och kopiering!
I förberedelsematerialet som du hittar i lärarhandledningen hänvisar vi till videoklipp (Youtube) från när Kaj och Linda besökte soptippen. Du hittar klippen här:
1. Bränsleplattan
På bränsleplattan lagras avfall en kortare tid. Här hamnar det avfall som senare går till förbränning, alltså som eldas för att bli till värme och energi. Förr i tiden såg våra soptippar ut så här. Det gör de inte idag.
2. Gamla deponin
De flesta av Sveriges soptippar är stängda och sluttäckta. Det betyder att de gamla soporna ligger i marken och är täckta med jord och gräs. Nu ser de gamla tipparna bara ut som stora gröna fält och kullar
3. Nya deponin
Idag har vi en deponi som är betydligt mindre än den gamla. Den ska räcka i ungefär 50 år. Därför är det viktigt att vi slänger så lite som möjligt på deponi och istället sorterar och gör bra saker av våra sopor.
Vi som ligger bakom podden heter Linda Holtby, Natalie Lindkvist och Kaj Wallin och vi arbetar som miljöinformatörer på Vafabmiljö. Vill du ställa frågor eller bolla idéer når du oss på skolinfo@vafabmiljo.se.
Vill du däremot boka en föreläsning eller studiebesök gör du det under menyvalet ”Skola”.
Kaj: Tja Linda
Linda: Hallå Kaj!
Linda: Vad kul att vara i studion med dig idag igen.
Kaj: Ja eller hur. Det är superkul att få vara tillbaka.
Linda: Vad har du planerat för oss idag?
Kaj: Nämen idag så har jag planerat lite att vi ska prata om soptippar.
Linda: Jaha, men det låter ju spännande.
Kaj: Ja det kommer att bli jättespännande att prata om soptippar i Sverige och även utomlands.
Linda: I vanliga fall är vi tre glada miljöinformatörer men Natalie är fortfarande föräldraledig så idag är det bara du och jag Kaj.
Kaj: Ja, men vet du Linda, jag har faktiskt bjudit in en gäst också.
Linda: Har du? Men vem då?
Kaj: Det är en kille som kan supermycket om soptippar i Sverige, men framförallt så är han superduktig på det här med soptippar utomlands – och det är vår kollega Gunnar.
Linda: Perfekt ju! För idag blir det sophistoria i podden. Vi kommer att börja långt bak i historien och ta oss framåt till idag.
Kaj: Vad kul! Men då kör vi då!
Linda: Ja, nu kör vi!
Båda: Let’s talk rubbish!
((Jingel spelas))
Kaj: Vad tänker du på när du hör ordet soptipp?
Linda: Då ser jag ett berg fullt med soppåsar framför mig. Och inte bara ett förresten utan sopor så långt ögat når.
Kaj: Ja, och så har det tidvis sett ut i Sverige – och så ser det fortfarande ut på många håll i världen. Men du – ska vi se hur mycket våra lyssnare vet om sophistoria?
Linda: Ja, är det dags för podd-quiz?
Kaj: Det tycker jag!
Linda: Vad kul! 5 snabba med Kaj och Linda, alltså!
Kaj: Då kan ni om ni sitter hemma med familjen, i skolan eller på fritids ta det lite lugnt. Pausa gärna efter varje fråga och diskutera frågan en stund innan ni lyssnar på svaret. Då kör vi!
Kaj: Fråga 1. Vad gjorde stenåldersmänniskorna av sitt skräp?
((Ljudet av en klocka som tickar hörs))
Linda: Backa sisådär 30 000 år tillbaka i tiden. På den tiden levde man som jägare och samlare. Mitt svar är därför att de flyttade ifrån sina sopor. De hade ju inget hem, utan flyttade vidare helt enkelt. Kan det stämma?
Kaj: Ja, men det är ju helt rätt. Bra jobbat, Linda!
Linda: Ska jag lära dig det roligaste ordet jag kan?
Kaj: Ja!
Linda: Det är Kökkenmödding.
Kaj: Det låter ju tyskt.
Linda: Ja, jag tror att det är tyskt. Det är en lite avfallshög från stenåldern. Och man har hittat såna här med till exempel ostronskal, sillben och annat som människor åt och livnärde sig på.
Kaj: Små mini-soptippar. Men bra soptippar för det är ju bara sånt som kommer från naturen.
Linda: Precis, man använde sånt som kom från naturen och så la man tillbaka det igen. Man har även hittat hantverk och redskap i högarna.
Kaj: Fråga 2. Var slängde man sitt skräp under medeltiden, för ungefär 600 år sedan?
((Ljudet av en klocka som tickar hörs))
Linda: Det är tur att jag älskar historia så mycket. För på medeltiden hade allt fler människor flyttat in till städerna från landsbygden. Och nu ska du få höra nåt lite äckligt, Kaj. De som bodde i städerna kastade sin latrin (kiss och bajs), matrester och sitt övriga skräp rakt ut genom fönstret ner på gatan. Förstår du hur äckligt det måste ha luktat?
Kaj: Ja det måste ha luktat gamla brottarbrallor på den tiden.
Linda: Kan inte du berätta om den där drottningen du vet?
Kaj: Jo, men det kan jag. Det kom en drottning till Stockholm under medeltiden. Och då var Stockholm jätte känt för att dofta riktigt, riktigt illa. Och när drottningen klev av i Stockholm så svimmande hon av stanken.
Linda: Tänk en drottning som svimmar av soplukten!
Kaj: Men man kom faktiskt på en sak där i Stockholm. Man började flytta ut latrinet ut på öarna eftersom det inte var så trevligt att ha det mitt i stan. Det var en början till renhållning helt enkelt.
Linda: Ja, för det visade sig ju sen att folket drabbades av en massa sjukdomar på grund av att man hade soporna så nära inpå sig.
Kaj: Fråga 3. Hur länge har vi haft vattentoaletter (WC)?
((Ljudet av en klocka som tickar hörs))
Linda: Oj nu satte du mig på pottkanten. Om jag tänker lite högt så på 1800-talet var det coolaste man kunde vara ingenjör eller uppfinnare. Och man anordnade många olika världsutställningar där man visade upp det senaste man hade hittat på. Nu vet jag, det var en världsutställning i London 1851 och jag är rätt säker på att man visade upp den första vattentoaletten då. Var det inte så? (Fördjupning: hade allt fler städer infört kommunal renhållning under 1800-talet för att skydda städerna från koleran – om man äter där man bajsar kan man bli sjuk. När man började hämta bajset användes det som gödsel på åkrarna – inget gick till spillo. Vattentoaletten spred sig i slutet av 1800-talet/början av 1900-talet till många hem. Än idag tömmer vi latriner hos vissa.)
Kaj: Helt rätt, Linda. Vad bra du är!
Kaj: Fråga 4. Ungefär hur mycket skräp slängde man i snitt per person och år i Sverige 1950?
((Ljudet av en klocka som tickar hörs))
Linda: Det här kanske du inte visste, men det här är min favoritfråga. Jag älskar att prata om det här. 1950 kastade man en Linda varje år – det vill säga ungefär 50 kg.
Kaj: Fråga 5. Ungefär hur mycket skräp slänger man i snitt per person och år i Sverige idag?
Ljudet av en klocka som tickar hörs.
Linda: Svaret på den här frågan gör mig ganska ledsen faktiskt. Idag är det inte en Linda man slänger utan 10 stycken – det vill säga 500 kg per person och år. Visst är det galet? Vad är det som har hänt mellan 1950 och idag? Svaret är ganska enkelt faktiskt. Det handlar om konsumtion.
Kaj: Vi köper och kasta, köper och kastar, köper och kastar.
Linda: Precis så. Det här är ett stort problem. Vi har så galet mycket sopor. Idag har vi hittat nya sätt att ta hand om våra en del av våra sopor genom bland annat återvinning men länge lade man allt på en soptipp. Och Kaj, du har ju faktiskt jobbat på en soptipp.
Kaj: Ja det stämmer…
Linda: Hur var det på soptippen då jämfört med hur det är idag?
Kaj: Oj oj oj, det är en sån stor skillnad att det är svårt att förklara. Som natt och dag. När jag började jobba på 1980-talet slängde man precis ALLT på soptippen.
Linda: Men inte allt väl? Inte farliga batterier?
Kaj: Jo…
Linda: Men inte bensin?
Kaj: Det har hamnat bensin och diesel på tippen måste jag erkänna.
Linda: Men ni kan inte ha slängt bilar i alla fall?
Kaj: Det har grävts ner ganska många bilvrak på soptipparna i Sverige.
Linda: Den här klarar du inte – ni kan knappast ha slängt en hel elefant på soptippen!
Kaj: Joho då, till och med det har vi grävt ner på soptippen.
Linda: Va? Var kom den ifrån?
Kaj: Den kom från cirkusen.
Linda: Det låter ju faktiskt som om ni kastat precis allt där. Men det är väl inte så bra?
Kaj: Nej, det var inte så bra. Men idag är vi bättre.
Linda: Idag är vi i Sverige väldigt duktiga på att inte skapa deponier, alltså sopberg. Men vad gör vi då av vårt skräp Kaj för som vi nämnde i poddquizet så är det ju inte så att mängden sopor har minskat.
Linda: Men allt går inte att energiutvinna eller återvinna, t.ex. isolering eller asbest. Den läggs fortfarande på deponi idag i Sverige. Men det är väldigt lite som läggs på deponi hos oss. Men så ser det inte ut i hela världen.
Kaj: Nej det gör det inte – och det är här vår expert Gunnar kommer in. Han har besökt soptippar runt om i världen och kan berätta mer om hur det ser ut i andra länder, och varför det ser så olika ut.
((Jingel spelas))
Linda: Då säger vi välkommen in Gunnar! Vad kul att du kom hit.
Gunnar: Hej Linda och Kaj! Tack för att jag får vara här. Jättekul och ni har ett sånt kul ämne idag – soptippar. Roligare än så här kan det knappast bli?
Linda: Vi har väl ett roligt jobb?
Gunnar: Definitivt har vi det.
Linda: Men Gunnar, berätta vad du gör på jobbet.
Gunnar: Jag försöker utveckla vår avfallshantering. Det vill säga göra den bättre hela tiden.
Linda: Så du vill inte heller ha soptipppar?
Gunnar: Inte gärna, soptippar är ju bland det sämsta man kan göra. Men det är ändå bättre att samla soporna i en hög än att de hamnar ute i naturen. Men vi kan göra bättre saker med soporna än att lägga dem på tippen.
Linda: Idag är vi i Sverige väldigt duktiga på att ta tillvara på soporna på annat sätt – vi lägger som sagt väldigt lite på deponi (soptippen). Hur kommer det sig att vi blivit så bra?
Gunnar: Du har helt rätt, vi lägger cirka 4-4,5 kg på deponi per person och år i Sverige. Men man kan alltid bli bättre. Och nu har jag en fråga till er istället. Är den siffran hög eller låg om vi jämför oss med andra länder i Europa till att börja med?
Kaj: Oj, jag tror att vi är väldigt duktiga i Sverige i jämförelse. Men jag vill bredda perspektivet, jag vill ut i världen Gunnar. Jag vill prata Brasilien, Kanada och Botswana.
Gunnar: Vi ska prata om de länderna också, men jag dröjer mig kvar vid frågan och ska ge er svaret. Du har alldeles rätt, Kaj. Vi lägger väldigt lite på deponi om man jämför med övriga europeiska länder. Vi kan ta det europeiska snittet som jämförelse och det är 120 kg per person och år.
Linda: Men vad är det som avgör om ett land blir bra eller lite sämre på det här med soptippar?
Gunnar: Det är massor av saker. Man kanske tänker att det här med avfallshantering är ganska enkelt men det är ganska svårt. Det som avgör mest är ekonomi.
Linda: Pengar?
Gunnar: Alldeles riktigt. Det kostar nämligen jättemycket att anlägga miljövänliga och bra soptippar som inte släpper ut gaser eller förorenat vatten.
Kaj: Men du Gunnar, jag måste fråga. I Brasilien finns ju en jättestor soptipp, såg du många fotbollar där?
Gunnar: Nej, tyvärr gjorde jag ju inte det. Det som skiljer en brasiliansk soptipp från en svensk soptipp är ju framförallt att det bor människor PÅ soptippen i Brasilien.
Linda: Bor dom där?
Gunnar: Ja dom bor där, och i många fall arbetar dom också där. Och några såna soptippar har vi ju inte i Sverige, där människor bor och arbetar.
Kaj: Men i Kanada då, Gunnar. Slänger dom många hockeyklubbor där?
Gunnar: Man skulle kunna tro det. Och det vore väl kul på sätt och vis om vi kunde se ett berg med hockeyklubbor. Men nej, tyvärr Kaj. Kanadensarna är ganska dåliga på det här med att inte konsumera, de är det land i världen där man handlar allra mest och skapar allra mest sopor!
Linda och Kaj: Oj! Det visste inte vi.
Kaj: Men du Gunnar, hur tror du att det kommer att se ut i framtiden? Kommer vi att ha kvar våra tippar?
Gunnar: Tyvärr måste vi ha kvar soptipparna. Om vi tar de här 4 kg per person som går till deponin i Sverige – vad tror ni dom består av? Jo det mesta är faktiskt askor.
Linda: Vad då för aska?
Gunnar: Aska ifrån energiutvinning. Det vill säga när vi eldar sopor för att få värme och el.
Linda: Vet du Kaj – det ska vi prata mer om i nästa avsnitt faktiskt. Det här får vi komma ihåg! Men du Gunnar, jag tycker det är så himla spännande det här med soptippar. Vilken är världens största soptipp?
Gunnar: Det har funnits ett rykte om att man kan se världens största soptipp ifrån månen. Men det är tyvärr inte sant. Och den soptipp man då syftade till var New Yorks gamla soptipp men den är nedlagd sen 20 år tillbaka. Världens största soptipp idag är en soptipp utanför Las Vegas. Den tar emot 9 000 ton sopor varje dag vilket kan vara lite svårt att greppa. Men om du jämför det med volymen av 450 kombibilar kanske det blir lättare?
Kaj och Linda: Oj! Undrar hur många Lindor det blir då? Ganska många!
Linda: Men jag har faktiskt nåt att berätta för er. Jag lärde mig något nytt härom dagen. Vet ni om att jag bor bredvid en gammal soptipp? Vedbobacken där jag bor, det är en gammal schakttipp från förr i tiden. Och vet ni vad det är idag?
Kaj: En skidbacke!
Linda: Ja! Så nu åker jag pulka på en gammal tipp. Och Gunnar, den där tippen i New York som du pratade om – den har jag hört ska bli en jättefin park.
Gunnar: Stämmer alldeles utmärkt. Man har hållit på i 20 år att fixa till den. Det visar lite grann hur svårt det är att fixa till en gammal tipp. De beräknar inviga parken år 2031.
Linda: Vad kul, tänk om vi kunde vara där då! Tack så jättemycket att du kom och hängde med oss idag Gunnar! Det här var superspännande. Och Kaj, som vanligt har vi en utmaning till våra lyssnare.
Kaj: Utmaningen är att inte handla något på 5 dagar – använd det ni har eller gör själv. Och involvera gärna hela familjen.
Linda: Och vi testade ju faktiskt det här själva, Kaj. Hur gick det för dig?
Kaj: Det gick faktiskt väldigt bra. Det enda jag behövde köpa var medicin och sen behövde jag tanka bilen. Så jag lyckades inte till 100%, men jag gjorde så gott jag kunde. Hur gick det för dig?
Linda: Jag tycker att det gick bra. Men det var svårare än vad jag förväntat mig eftersom jag hade glömt att veckohandla innan. Så jag fick verkligen gräva där i skafferi och frys, men det gick. Det som var jobbigast var de här småköpen som man gärna vill göra. När vi hade möte utomhus till exempel ville jag så gärna köpa en glass. Men då fick jag vänta och längta istället. Och du ska ju ta det här ett steg längre i sommar, berätta!
Kaj: Jag har bestämt att en dag i sommar ska jag leva av naturens skafferi helt och hållet. Jag ska plocka blåbär, hallon och kanske fiska och gräva upp lite potatis. Visst blir det kul?
Linda: Ja, det blir en utmaning. Men du som lyssnar behöver inte göra den svåra utmaningen utan gör gärna den lite lättare. Vår utmaning är alltså att under fem dagar ha köpstopp. Vill man får man gärna skriva till oss och berätta hur det gick och vad man tyckte. Då skickar man ett mejl till skolinfo@vafabmiljo.se eller ett brev till ”Kaj och Linda”, VafabMiljö, Box 140, 722 31 Västerås.
Kaj: Och nu börjar det bli slut för idag men vi är snart tillbaks med ett nytt avsnitt och det kommer att handla om att energiutvinna, alltså att elda sopor. Och med det säger vi hej svejs i lingonskogen.
Båda: Hej svejs!
((Jingeln spelas))
