Skola och utbildning

Kontaktperson
Porträtt på Emilia Hultman Porträtt på Emilia Hultman
Emilia Hultman
Miljöinformatör
Porträtt på Natalie Lindkvist Porträtt på Natalie Lindkvist
Natalie Lindkvist
Miljöinformatör
Porträtt på Kaj Wallin Porträtt på Kaj Wallin
Kaj Wallin
Miljöinformatör
Podcasten Let's talk rubbish tre karaktärer Podcasten Let's talk rubbish tre karaktärer

Pilotavsnitt - Nedskräpning

I pilotavsnittet, som släpptes i april 2021, får du lära känna Linda, Natalie och Kaj som kommer att lära dig allt du inte visste att du ville veta om nedskräpning. Linda kommer dessutom med en bekännelse och Natalie dyker upp med skräp i barnvagnen. Och vad gör Kaj? Jo, han bjuder både på ett podd-quiz och en utmaning till alla Sveriges barn och ungdomar.

 

Länk till Lärarhandledning kopplad till avsnittet – fri nedladdning och kopiering!

Vi som ligger bakom podden heter Linda Holtby, Natalie Lindkvist och Kaj Wallin och vi arbetar som miljöinformatörer på Vafabmiljö. Vill du ställa frågor eller bolla idéer når du oss på skolinfo@vafabmiljo.se.

Vill du däremot boka en föreläsning eller studiebesök gör du det under menyvalet ”Skola”.

Linda: Hallå, Kaj!

 

Kaj: Tja, Linda!

 

Linda: Du, som miljöinformatörer gillar vi ju att snacka sopor du och jag. Och nu ska vi göra det i en helt ny skräppodd!

 

Kaj: Det ska vi. Och idag ska vi prata om nedskräpning, sopor och skräp som hamnar i naturen och på våra gator och torg och faktiskt även i vattnet.

 

Linda: Och så ska det ju inte vara – och vi hoppas att du som lyssnar ska bli taggad på att rädda världen lite med oss. Är du på Kaj?

 

Kaj: Jag är på! Är du?

 

Linda: Men så klart.

 

Båda: Let’s talk rubbish!

 

(Jingeln spelas)

 

Linda: Vet du Kaj vilket som är det vanligaste skräpet som slängs på våra gator och torg?

 

Kaj: Ja, jag tror det. Men undrar om lyssnarna vet det?

 

Linda: Ska vi testa dom? Det är dags för podd-quiz – 5 snabba med Kaj och Linda!

 

(Jingeln spelas)

 

Kaj: Då tänkte faktiskt vi ställa fem frågor. Och ni som sitter och lyssnar på oss –  ni kanske sitter i skolan, kanske sitter ni hemma med mamma och pappa eller någon annanstans – ni kan ju pausa och diskutera svaret i till exempel klassrummet.

 

Linda: Då kör vi fråga 1, vilket är det vanligaste skräpet som slängs på våra gator och torg?

 

(Ljudet av en klocka som tickar hörs)

 

Kaj: Svaret är fimpar och snus. I Sverige räknar man med att det hamnar 1 miljard fimpar på våra gator och torg varje år.

 

Linda: Det är jättemycket.

 

Kaj: Ja, det är det. Sveriges vanligaste skräp. Och jag tror att man inte tänker så mycket på det här när man kastar det här på gator och torg, men det blir ju inte så bra av det. Fimpar innehåller nämligen ett gift som frigörs ut i till exempel våra sjöar när regn- och snövatten träffar de här fimparna och snusarna.

 

Linda: Det var inte alls bra. Men vi går vidare till fråga 2. Hur lång tid tar det för ett tuggummi att brytas ned i naturen?

 

(Ljudet av en klocka som tickar hörs)

 

Kaj: Det tar 20 till 25 år innan det försvinner.

 

Linda: Så det betyder alltså att den som lyssnar på oss nu är 10 år gammal då kommer den vara 35 år innan tuggummit är borta!

 

Kaj: Wow…Tänk när man var 10 år, då gick man i 3:an eller 4:an. Så om man släpper eller gömmer ett tuggummi på en skolgård så att inte fröken ser det då skulle man kunna komma tillbaka 25 år senare och då skulle det ligga kvar där.

 

Linda: Och då är man ju vuxen. Om vi håller det i minnet, att det tar 25 år för ett tuggummi att brytas ned. Hur lång tid tar det för en PET-flaska att brytas ned i naturen?

 

(Ljudet av en klocka som tickar hörs)

 

Kaj: För en PET-flaska tar det 450 år innan den försvinner.

 

Linda: Nej, du skojar?

 

Kaj: Nej, det är helt sant. 450 år! Och du Linda, du som är gammal skolfröken och fett bra på matte. Om vi skulle räkna tillbaka i tiden 450 år var hamnar vi då?

 

Linda: Ja, nu var ju jag historielärare och kanske inte mattegeni, men visst hamnar vi nånstans på 1500-talet? Alltså då Gustav Vasa levde?

 

Kaj: 1571 har jag räknat ut.

 

Linda: Ja men då var det ju Gustav Vasas son som var kung i Sverige.

 

Kaj: Så 450 år, det är inte klokt. Men du, på 1500-talet fanns det varken tuggummi eller plastflaskor.

 

Linda: Nej, det är sant. Men vi vill ju heller inte att de människorna som lever om 450 år ska hitta massor av flaskor efter oss. Det finns bättre saker vi kan göra med dom (flaskorna).

 

Kaj: Absolut, jag tycker det är till exempel mycket bättre om man åker i väg och pantar flaskorna. Så kan man dessutom få lite pengar för det. Och dessutom så blir flaskorna till nya produkter. Gamla PET-flaskor kan ju bli en fleecetröja till exempel.

 

Linda: Ja, så håller de oss varma. Du Kaj, vi går vidare till fråga nummer 4. Kan du dömas till fängelse om du skräpar ner i Sverige?

 

(Ljudet av en klocka som tickar hörs)

 

Kaj: Ja, det kan man faktiskt! Maxstraffet för nedskräpning i Sverige är 1 år.

 

Linda: Det gäller alltså inte barn som råkar tappa ett glasspapper eller så.

 

Kaj: Nej, absolut inte.

 

Linda: Utan det här är ju vuxna som till exempel slänger farligt avfall (bilbatterier, bensin, diesel och så vidare). Men man kan alltså sitta i fängelse om man skräpar ner, så allvarligt tycker man att nedskräpning är. Sista frågan då. Hur mycket kostar det för kommunerna att städa upp skräpet varje år?

 

(Ljudet av en klocka som tickar hörs)

 

Kaj: Det kostar två miljarder kronor varje år för att plocka upp det här skräpet i Sverige. Fett mycket pengar.

 

Linda: Tänk på vad man skulle kunna göra för de pengarna istället!

 

Kaj: Jag har ju redan en idé.

 

Linda: Låt höra!

 

Kaj: Man skulle kanske kunna ge alla barn tårta.

 

Linda: Tårtkalas!

 

Kaj: Eller glass kanske? Bygga lekparker?

 

Linda: Så det du säger är om vi slutar skräpa ner då kanske vi kan få våra politiker att göra nånting roligt för dom pengarna istället?

 

Kaj: Ja, det säger jag. Och jag tycker absolut att man skulle kunna prata mer om det här i Sverige. Skulle vi slippa lägga de här två miljarderna svenska kronor på så är jag säker på att våra politiker håller med om att vi skulle kunna göra nånting roligare av de här pengarna. Jag tror politikerna gillar tårta.

 

Båda: Vi siktar på det.

 

Linda: Men om det nu är så farligt med nedskräpning, varför tror du att människor inte slänger sitt skräp i en papperskorg?

 

Kaj: En jättejättesvår fråga, Linda. Jag tror inte att det finns någon i världen som har svaret. Inte ens jag som har jobbat jättelänge på Vafabmiljö och soptippen. Men jag tror, kanske att det kan handla om att människor är lata. Det är för jobbigt att leta upp en papperskorg så istället släpper man sitt skräp på marken. Men jag vet inte, kanske lyssnarna vet eller kan diskutera?

 

Linda: Ja, att man får gå till sig själv och fundera. Jag tänker också att det kan handla om normer – om att vi gör som andra människor gör. Så om man umgås med någon som kastar skräp i naturen eller man ser skräp på backen är det lätt att man själv gör samma sak.

 

Kaj: Ja, så är det och det är vetenskapligt bevisat. Om man till exempel kommer till en jättefin strand med spegelblankt vatten och solen skiner, och inte ett skräp så långt ögat når då är det svårare att släppa sitt skräp där än om man är på en festival där det redan är skräpigt.

 

Linda: Du brukar ju säga att det ska vara fett coolt att rädda världen och ta hand om miljön. Det är så vi behöver se det. Vi behöver sluta skräpa ned helt enkelt.

 

Kaj: Det är fett coolt, Linda, att vara miljömedveten idag och plocka skräp. Vet du om att det finns över 700 personer i Västerås som hjälps åt att plocka skräp?

 

Båda: Det är fantastiskt!

 

Linda: Och fler kan vi bli. Men du, förklara för mig varför det är så bra att vi hjälps åt att ta upp det här skräpet.

 

Kaj: Ja skräpet ställer ju till det väldigt mycket. Bland annat så hamnar mycket miljögifter i mark och vatten, så det är bra att plocka upp soporna.

 

Linda: Jag tänker också på djuren. Till exempel om det ligger en massa glas ute så kan ju hundarna skära upp sina tassar på det.

 

Kaj: Ja, det stämmer. Det händer i princip varje dag att någon hund skär sig på tassarna i Sverige. Vi älskar ju djur och det är inte roligt att de gör sig illa på något som vi människor ställt till med.

 

Linda: Nä, och inte heller när fåglarna får tuggummi i näbben.

 

Kaj: Nej, när det kastas tuggummi som du säger är det väldigt vanligt att det fastnar i fåglarnas näbbar eller i vingarna så att de inte kan flyga. Men du Linda, nu har vi ju pratat lite om djur. Det finns ju ett djur som vi inte tycker om lika mycket allihopa. Vilket djur tänker du på när man pratar om skräp och sopor, och det börjar mörkna ute och bli lite läskigt?

 

Linda: Du, det där har jag sett på TV. Brunbjörnar va?

 

Kaj: Haha, brunbjörnar? Nä, jag tänkte på ett annat djur.

 

Linda: Kan det vara ett mindre djur?

 

Kaj: Ja, vad tänker du på då då?

 

Linda: Ja, men då vet jag Kaj. Då tänker jag på råttor.

 

Kaj: Ja, råttor brukar både barn och vuxna tycka är lite läskiga. Dom vill vi gärna inte ha inne i våra hus eller nere på stan heller helst. Men dom blir ett problem när vi skräpar ner eftersom vi göder de här råttorna med soporna och de förökar sig.

 

Linda: Det här skräpet är ju också lite slöseri om vi kastar det på marken. För det du sa tidigare, om PET-flaskorna som kan bli en fleecetröja så kan ju till exempel en tidning bli till en ny tidning eller till toapapper.

 

Kaj: Precis, och glas kan bli till nytt glas.

 

Linda: Och kapsyler kan bli till en ny bil.

 

Kaj: Det är som du säger, det är ju mycket bättre att vi gör något annat med det här skräpet – att vi återvinner det.

 

Linda: Men du, Kaj. Kolla ut!

 

(En bebis som jollrar hörs i bakgrunden)

 

Linda: Är inte det där Natalie?

 

Kaj: Jo men visst är det väl Natalie som är ute och går med barnvagnen och dottern Ylva. Vad roligt!

 

Linda: Men vad gör hon för något?

 

Kaj: Jag tror att Natalie är ute och ploggar, plockar skräp alltså.

 

Linda: Du har rätt! Hon har en påse i handen. Men vad är det hon stoppar i?

 

Kaj: Skräp tror jag. Hej Natalie!

 

Natalie: Hej!

 

Kaj: Vad gör du?

 

Natalie: Ja, visserligen är jag ju mammaledig men jag är faktiskt ute och plockar skräp.

 

Linda: Du hade rätt, Kaj! Vad har du i din påse, Natalie?

 

Natalie: Oj, det är en blandad kompott här. Men främst mycket tobaksrelaterat som cigarettfimpar och cigarettpaket. Sen är det plastpåsar, papper och en och annan grej av metall men mycket pant också av någon konstig anledning.

 

Kaj: Så är det. När man ploggar hittar man oftast massor av olika sorters skräp. Minns du vad vi gjorde när vi var ute och ploggade, Linda?

 

Linda: Ja, ska vi berätta för Natalie om det?

 

Kaj: Absolut, när vi var ute och ploggade häromdagen hittade vi massor av olika skräp.

 

Linda: Ja, det gjorde vi. För det är såhär Natalie. Det här kanske du inte visste om mig. Men jag bekände en lite sak för Kaj. Jag är nämligen väldigt bra på att plocka upp mitt eget skräp och slänga det när jag kommer hem. Men jag har tyckt att det varit jättejobbigt att plocka upp skräp från marken, för mig kändes det så smutsigt och äckligt. Men då sa Kaj att det här ska vi råda bot på.

 

Kaj: Så vi drog ut du och jag, Linda och hade jättekul när vi ploggade. Men det var också spännande efter som man aldrig vet vad man kommer att hitta. Jag hittade till exempel ett skräp ända bortifrån Amerika.

 

Linda: Mmm, fast Kaj det finns ju McDonalds här också.

 

Kaj: Ja, jo, okej. Men mycket olika typer av skräp hittade vi i alla fall. Och tänk på att skräpet kan blåsa iväg och hamna på andra platser än där du lämnar det.

 

Linda: Och det märkte vi ju verkligen. Oj, vad det blåste när vi var ute och ploggade!

 

Kaj: Det var rätt så roligt att titta på när du sprang efter skräpet kan jag säga.

 

Linda: Ojojoj, ja vi gjorde verkligen en insats där. Det jag verkligen lärde mig, det var att du hade rätt Kaj. Det var inte alls äckligt, det kändes jättebra att vara med och hjälpa till. Och det jag insåg var att jag alltid ska ha med mig ha ett par vantar och en påse när jag är ute för då kan jag så lätt plocka upp de här skräpet som jag ser. Men Natalie, du som är ganska duktig på att plocka skräp. Vad säger du till dem som inte gör det? Hur motiverar du dem?

 

Natalie: Jag tror på det här att det ska smitta av sig. När jag har varit ute och plockat skräp har jag inte alls haft några förväntningar menb det har hänt flera gånger att personer har kommit fram och berömt en. Vid ett tillfälle var det en mamma med sin son som kom fram och tyckte att det var ett jättebra initiativ och ville plogga själv. Hon frågade om jag inte hade en extra påse över, det hade jag så jag gav henne den och så började dom också plocka i en lekpark. Jag tror att det är ett bra exempel på när det smittar av sig. Jag tror att det är bättre än att säga till folk vad de ska göra även om det är vårt gemensamma ansvar.

 

Linda: Och det är precis dit vi vill. Kaj, vi har ju en utmaning till våra lyssnare.

 

Kaj: Det har vi. Det skulle vara jättekul om ni kunde fota eller rita teckningar till oss under utmaningen.

 

Linda: Ja, vilken bra idé! Så vår utmaning till dig som lyssnar är att samla ihop ett litet gäng. Det kan vara ett syskon, familjen eller några klasskompisar som går ut tillsammans och plockar skräp i 20-30 minuter. Visa sedan vad ni har hittat för spännande! Tar ni ett foto kan ni mejla in det till skolinfo@vafabmiljo.se och gillar man att rita kan ni skicka in era teckningar till. Och var skickar de teckningarna, Kaj?

 

Kaj: Dom skickar ni till ”Kaj och Linda”, Vafabmiljö Kommunalförbund, Gasverksgatan 7, 721 05 Västerås. Det vore superkul att få massor av teckningar! Då skulle vi kunna göra en utställning, Linda.

 

Linda: Det vore jättekul! Det är klart vi ska göra det, Kaj. Nu är det ju vår, men sen kommer sommaren och vet du vad jag ska göra då Kaj?

 

Kaj: Plogga!

 

Linda: Ja såklart jag ska ut och plocka skräp. Och när hösten sen kommer då kommer vi också tillbaka med säsong 1 av vår podd. Åh, jag längtar redan! Avsnitt 1 kommer att handla om soptippar och då ska du berätta lite grann om den elefant som ligger begravd på vår tipp i Västerås.

 

Kaj: Åh, vad jag längtar till hösten redan Linda. Men först ska vi ha det skönt i sommar och plogga tillsammans.

 

Linda: Och när vi kommer tillbaka i höst då är du också med oss Natalie.

 

Natalie: Jajjemen, då är jag också tillbaka.

 

Linda: Vi ses i höst allihopa!

 

Kaj och Natalie: Det gör vi!

 

Alla: Hej då!

 

(Jingeln spelas)