Nyheter

Läs de senaste nyheter nedan

Åtta av tio vill leva mer miljövänligt

Miljödebatten i världen är hetare än någonsin och hållbarhetstänket bland svenskarna ökar allt mer.

Många gör medvetna val i sin vardag för att leva mer miljövänligt, exempelvis genom att panta och källsortera. Samtidigt vill 79 procent av svenskarna göra ännu mer. Fyra av tio upplever dock att det saknas praktiska lösningar för att de ska kunna leva miljövänligare och var tredje person tycker att det är för dyrt. Detta framgår av teknik- och arkitektkoncernen Projektengagemangs nya rapport Samhällsbarometern.

Samhällsbarometern 2017 är baserad på en undersökning av Kantar Sifo som genomförts på uppdrag av koncernen. Totalt har drygt 2 500 svenskar svarat på frågor om samhällsutvecklingen i deras städer. Undersökningen visar att de flesta svenskar väljer att göra olika saker i sin vardag för att leva miljövänligt. Hela 85 procent pantar och nästan lika många, 83 procent, källsorterar hemma. Nästan varannan svensk väljer dessutom att donera kläder och handla ekologiskt. Endast fyra procent uppger att de inte gör några medvetna val alls för att värna om miljön.

Sju av tio svenskar vill samtidigt göra mer för att leva hållbart. De flesta kan tänka sig att minska på sin plastförbrukning och en tredjedel skulle gärna odla egen mat. Hela 42 procent kan dessutom tänka sig att köpa en elbil för att spara på miljön och nästan lika många kan tänka sig att installera solceller. Många tycker dock att det är svårt att vara miljövänlig i vardagen eftersom de upplever att det saknas praktiska lösningar och så många som en tredjedel menar att det är för dyrt.

Läs hela artikeln här

  • Skriv ut
  • Dela
  • Kontakt

Unga vill leva mer hållbart än sina föräldrar

Unga tycker att den största fördelen med att flytta hemifrån är att få välja livsstil och levnadsvanor, och många säger att de kommer att leva mer miljömedvetet än sina föräldrar den dagen de flyttar.

Mer privatliv, eget ansvar, möjlighet till att arbeta hemifrån, samt att man önskar leva mer miljömedvetet – så svarar unga mellan 15-22 år att de vill leva den dagen de flyttar hemifrån.

 

Läs hela artikeln här

  • Skriv ut
  • Dela
  • Kontakt

EU-parlamentet vill skärpa återvinningsmål

Avfall Sverige kom med nyheten att EU-parlamentet vill skärpa återvinningsmål.

EU-parlamentet har röstat för att skärpa målen för återvinning och deponering. Parlamentet vill öka andelen avfall som återvinns till 70 procent fram till år 2030. Ledamöterna vill också begränsa andelen avfall som deponeras till 5 procent och minska livsmedelsslöseriet med 50 procent fram till år 2030.  Parlamentets representanter ska nu inleda förhandlingar med rådet om de slutgiltiga reglerna.

Den 14 mars röstade EU-parlamentet om delar av kommissionens förslag till cirkulär ekonomi och ny avfallslagstiftning. 2030 bör minst 70 viktprocent av det ”kommunala avfallet” återvinnas eller återanvändas, anser ledamöterna.

– Avfall Sverige välkomnar EU-parlamentets nya skärpta mål. Nu återstår att se om medlemsländerna delar de höga ambitionerna. Målen är mycket utmanande även för Sverige som nått till drygt 50 procent materialåtervinning och nästan ingen deponering, säger Avfall Sveriges vd Weine Wiqvist.

Läs hela artikeln här.

  • Skriv ut
  • Dela
  • Kontakt

Miljöministern vill skrota sopsystemet

Sopsystemet ska förbättras i framtiden Bild: Per Groth

Den första februari 2017, skriver DN om att miljöminister Karolina Skog (MP) vill göra om och förbättra dagens sopsystem.

Två tredjedelar av de sopor som förbränns skulle i själva verket kunna återvinnas, enligt en rapport från det kommunala organet Avfall Sverige. Det här vill miljöminister Karolina Skog (MP) förbättra.

Miljöministern vill lägga hela ansvaret för insamlingen på kommunerna. Poängen är att medborgarna skulle få ett enda sammanhållet system att förhålla sig till och en instans att vända sig till med frågor och synpunkter. Om folk ska källsortera mer måste det bli enklare för hushållen, menar Karolina Skog.

Läs hela artikeln här >>

  • Skriv ut
  • Dela
  • Kontakt

Vi planerar för framtiden!

Grannar som delar sopkärl - Även i framtiden? Bild: Per Groth

Idag producerar vi omkring 500 kilo avfall per person och år. Hur blir det i framtiden? Blir det mer eller mindre? Hur samlar vi in det? Och hur ska vi behandla avfallet? Nu startar vi dialogen om den nya avfallsplanen.

Den nya avfallsplanen, för 2019 till 2030, ska tas fram i dialog med politiker och tjänstemän och med hjälp av invånarna som i olika evenemang och workshops ska informeras och kunna komma med synpunkter.

Att förbättra återbruken är ett sätt att göra det enklare för gemene man att ”göra rätt”. För en stor utmaning ligger, enligt Vafab miljö i att få folk att förändra sina beteenden.

Läs hela artikeln här >>

  • Skriv ut
  • Dela
  • Kontakt

Ansvarsfördelning mellan kommuner och producenter

Sopsortering kan se olika ut

I Sverige är ansvaret för hushållens avfall delat mellan kommuner och producenter. Redan 1993 antog regeringen den s.k. Kretsloppspropositionen som bl.a. innehåller lagen om producentansvar, vilket innebär att vissa typer av avfall är producenternas ansvar att samla in och återvinna. I dagsläget finns nio förordningar om producentansvar i Sverige, inklusive för tidningar, förpackningar och elektronikavfall. Producenterna har i dessa fall gått samman och bildat Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) och El-Kretsen för att samordna producenternas ansvar.

I stort sätt är resten av hushållens avfall kommunens ansvar att omhänderta. I VafabMiljö-regionen innebär det insamling och behandling av restavfall (soppåsen), matavfall (bruna påsen), farligt avfall och grovavfall på Återbruken.

Den här uppdelningen är anledningen till att alla hushåll inte har tillgång till fastighetsnära insamling av glas, papper, plast osv utan hänvisas till återvinningsstationernas containrar. Att vissa har möjlighet att slänga även dessa saker i sina soprum beror på att fastighetsägaren kan erbjuda denna tilläggstjänst. En utredning om en omfördelning av detta ansvar har genomförts och ligger för närvarande hos regeringen för beslut i frågan.

Fokus i Den nya avfallsplanen kommer att vara på sådant avfall som kommunen har rådighet över.

  • Skriv ut
  • Dela
  • Kontakt

Ny teknik och avfallsplanen

Sophämtning av plastförpackningar
Sophämtning av plastförpackningar

Det är ingen nyhet att teknikutvecklingen går snabbt och stöper om samhället på många sätt. I arbetet med Den nya avfallsplanen är det därför naturligt att vi ställer oss frågan hur den nya tekniken kan komma att påverka avfallshanteringen. Det kan handla om ny teknik som minskar avfallet i tillverkningsledet, ändrar sammansättningen på avfallet eller möjliggör mer optimerad hämtning av avfall. Här ges några exempel på den nya tekniken.

Hämtning av avfall sker idag med en sopbil med chaufför. Men måste det verkligen vara så? Drönare har de senaste åren poppat upp på bred front och många företag har insett möjligheterna i den nya tekniken. Som exempel kan nämnas Amazon som redan har tagit fram en drönare, Prime Air, för att leverera varor direkt hem till tomten. Det är möjligt att drönartekniken även skulle kunna finna tillämpningar inom avfallsbranschen. Inom en inte alltför avlägsen framtid är det kanske inte helt otänkbart att våra livsmedelsinköp (via internet) levereras till vår ytterdörr med drönare som på återresan tar med sig de återvinningsmaterial vi sorterat.

Inom fordonsindustrin går utvecklingen mot förarlösa bilar och sakkunniga på området menar att de största hindren kommer att vara lösta före år 2020. Renova i Göteborg har tillsammans med Chalmers och Volvo påbörjat ett projekt med förarlösa avfallsfordon och ingår även i ett projekt med robotar som drar fram sopkärlen. Vem vet. I framtiden kommer kanske dina sopor i att hämtas av en robot och köras i en bil utan förare.

  • Skriv ut
  • Dela
  • Kontakt

Dela istället för att äga – den kollaborativa ekonomin

Dela är det nya äga - illustration från filmen
Bilden lånad från filmen: Dela är det nya äga. Illustration: Filippa Edghill

Genom att dela saker med varandra, låna, ge, få eller köpa begagnat behöver det inte tillverkas lika mycket grejer, vilket både miljö och plånbok tjänar på. Allt vi äger blir förr eller senare avfall, men allt behöver kanske inte ägas eller köpas nytt. De stora jättarna inom den s.k. delningsekonomin eller den kollaborativa ekonomin, Airbnb och Uber, har fokuserat på tjänstesektorn men möjligheterna är många även för att återanvända dela eller låna prylar med varandra. På det sättet kan vi alla bidra till en minskad resursförbrukning och en bättre miljö.

Ett exempel är Rentl, ett svenskt företag som tillhandahåller en digital plattform för folk som vill hyra eller hyra ut verktyg, festprylar, båtar och sportartiklar. Ett annat är Butiksloppis i Västerås där du kan hyra en hylla för att sälja dina saker, utan att själv behöva vara där.

Hör gärna av er med tips på andra sajter eller lösningar för att dela, låna, sälja i andra delar av VafabMiljö-regionen!

För mer information, se en dokumentärfilm om kollaborativ konsumtion, eller läs Ägodela från Naturskyddsföreningen.

  • Skriv ut
  • Dela
  • Kontakt

Allas vår position i avfallstrappan

Avfallstrappan är en prioriteringsordning för avfallshantering. Det som är bäst för miljön är om avfall inte uppstår, dvs att vi konsumenter, istället för att handla nya saker, köper dem begagnat. Eller struntar i att köpa något som vi kanske ändå inte behöver och lägger pengarna på att konsumera en tjänst istället. Det näst bästa är att det avfall som vi ändå ger upphov till kan återvinnas och bli nya produkter, det som vi i dagligt tal kallar källsortering – matavfallet i bruna påsen, metall för sig, plast för sig osv. I Sverige finns ett väl utbyggt fjärrvärmenät som gör att energin i avfallet kan tas tillvara på ett bra sätt. Det gör att förbränning ger en viss miljönytta jämfört med deponering av avfall som är det som är sämst ur miljö- och resursperspektiv.

För att ge en bild av var vi befinner oss i avfallstrappan och för att se om vi förflyttar oss uppåt kan man använda sig av något som kallas en trappstegsindikator. Det är en beräkning av miljönyttan på varje steg i avfallstrappan och är sätt att följa utvecklingen över tid. Om allt avfall förebyggs (inget avfall in till Återbruken och inga förpackningar och inget i soppåsen) ges positionsvärdet 100 % och om allt avfall skulle deponeras ges positionsvärdet 0 %.

I verkligheten befinner vi oss alla på alla trappsteg samtidigt och det är svårt att avgöra var en enskild individ hamnar i avfallstrappan, men vad vi gör tillsammans kan beräknas. Denna beräkning bygger både på hur duktiga vi alla är i våra vardagliga liv på att handla begagnat och att källsortera, men även på hur avfallet behandlas.

VafabMiljös position i avfallstrappan (trappstegsindikatorn) är 37 %. Tillsammans ska vi klättra högre upp i avfallstrappan för att på det sättet minska avfallets miljöpåverkan. Vilka förändringar kan du göra för att förbättra vår position?

  • Skriv ut
  • Dela
  • Kontakt

Sopans väg genom historien – från soptipp till resurshantering

Fram till slutet av 1800-talet var gatan den allmänna soptippen. Någon samordnad avfallshantering fanns inte utan latrin och sopor kastades direkt på gatan i dåtidens svenska städer. Stanken ska ha varit förskräcklig. Först med intåget av koleran, vars spridning snart kopplades till latrinen, ansågs detta utgöra ett sådant problem att städerna började ta ansvar för situationen och vid sekelskiftet hade de flesta svenska städer en organiserad renhållning. Städernas latrin samlades in och köptes av bönderna för att användas som gödsel och soporna, som på denna tid mest bestod av organiskt material, samlades in för att användas som grisfoder. Den tidiga kommunala avfallshanteringen var i stort sätt ett slutet kretslopp.

På 1920-talet utvecklas den mer linjära avfallshanteringen som har varit rådande ända fram till modern tid. Avfallet skulle hanteras rationellt och effektivt transporteras bort från städerna. Det modernaste man kunde ha var ett sopnedkast – varje husmoders dröm! I takt med att Sverige industrialiseras och konsumtionssamhället växer fram blir avfallet mer komplext och kan inte längre användas som gödsel eller grismat och istället växer avfallsupplagen fram där avfallet kan deponeras.

1950- och 1960-talens konsumtionsiver gör att avfallsupplagen snabbt blir fulla och tidens sätt att hantera detta var öppen förbränning på deponierna för att på det sättet minska mängderna och förlänga upplagens livslängd. Utbyggnaden av Sveriges fjärrvärmenät på 1970-talet gjorde att energin i avfallet kunde få en avsättning och avfallsförbränningsanläggningar växer fram i snabb takt, bland annat invigs Norsaverket i Köping 1972. Oljekrisen i början av 1970-talet snabbar på utbyggnaden av avfallsförbränningsanläggningar.

Även om det sker en kraftig utveckling av avfallshanteringen med avseende på insamling, arbetsmiljö, behandling, miljökrav, avfallsmängder och avfallskomplexitet, ser avfallshanteringen ändå i grova drag likadan ut fram till 1990-talet. Det är i stort sätt ett linjärt flöde där det mesta avfallet deponeras eller förbränns. För gemene man innebär detta att alla sopor slängs osorterade i soptunnan och för det som inte får plats där kan man ta en tur till deponin eller slänga det i någon av de många containrar som finns uppställda.

Det stora skiftet i avfallshanteringen sker i VafabMiljö-regionen i början av 90-talet då källsortering införs. När avfallet delas upp beroende på vad det är för typ av material och med separat hantering av miljöfarligt avfall, blir det möjligt att utnyttja avfallet som en resurs.

Källsortering av matavfall införs successivt i VafabMiljö-regionen med start 1996. Matavfallet komposterades till en början, men när biogasanläggningen Växtkraft stod färdig 2005 började matavfallet istället att rötas för produktion av biogas till bussar och bilar och biogödsel till åkrarna. Samtidigt som matavfallsinsamlingen införs påbörjas utbyggnaden av regionens arton Återbruk för grovavfallsinsamling. Dessa ersätter därmed de containrar för grovavfall som tidigare användes och möjliggör materialåtervinning av grovavfallet.

I backspegeln kan denna utveckling te sig självklar, men är i själva verket resultatet av många samverkande faktorer och skulle inte vara möjlig att genomföra utan en framsynt avfallsplanering.

  • Skriv ut
  • Dela
  • Kontakt